Omer Stringer, the king of flatwater

av Jeff Solway

Föreställ er en senig väderbiten liten man, lite drygt 50. Han sitter på huk i sin vackra wood and canvas canoe, i mitten och med tyngden på ena sidan så att fribordet är runt en inch. Kanoten dansar pirouetter, sticker iväg åt ett håll för att svänga in i en vacker cirkel. Bara stilla använd skicklighet och total tillhörighet med elementen, vinden, vattnet, kanoten, och paddeln. Detta var Omer Stringer 1961, när jag först såg honom paddla. En respekterad Guru i södra Ontario och helt odiskutabelt den moderna kanotingens fader.
1963-64 när jag var 16 -17 år hade jag förmånen att spendera två somrar med Omer. Omer var erkänd som den främste experten i Canada på flatwater teknik, något som han behöll till sin död 1988.

Han var geniet som utvecklade den moderna paddeltekniken och Bill Mason räknade honom som "The King of Flatwater"

Omer föddes och växte upp i Algonquin Park, Ontarios 7000 kvadratmil av kanotparadis, där fadern var parkvakt. På 60-talet utvecklade Omer min paddlingsteknik och hjälpte mig att göra min första paddel.
Han kom från en värld där kanoten betydde allt, transport, nöje, eller romantik. Han föddes 1912, och vid tidiga år flyttade hans familj till ett litet samhälle vid Canoe Lake i Algonquin Park. Sjön kallades Canoe Lake för att tidiga upptäckare fann att det bästa sättet att ta sig in i parken var just i kanot. Omers far kom att bli en av de första vakterna i Algonquin Park.
För att förstå Omers hemtrakt så är Algonquin Park synonymt med kanoting. Sen 1893 en Provincial Park, beläget ca 40 mil norr om Toronto. Ytan är 40 x 60 miles och över 10.000 sjöar. Parken ligger i Ontarios vattendelare, och var förr otillgänglig mark med få vägar. När Omer var ung så fanns inga vägar utan allt transporterades med kanoter. Först 1930 så byggdes en highway vilken gav möjlighet att nå de södra delarna av parken.

Enligt Omer så berodde hans effektiva paddling, hans val av kanot, hans lite udda nästan balettaktiga paddellteknik på att göra "mer med mindre".

Omer Stringer var kort, runt 1.60, senig och nätt.

Vid 12 började han att jobba som guide för flickcampen i Algonquin Park. Han beskrev det som att alla hans guide kolleger var alla stora och starka, det enda sättet han kunde hävda sig var att lära sig vara mer effektiv.

Så småningom utvecklade Omer en teknik och ledarskap, vilket var odiskutabelt. En sak som Omer inte hade tålamod med var att inte få lön för mödan. I långfärds sammanhang var Omer i närmaste oslagbar. Under många decennier tävlade boende runt Canoe Lake i ett non-stop race från Canoe Lake i södra änden av Algonquin Park till Brent i norra delen. Normalt tar färden 5-6 dagar över ett dussin sjöar och många portager. Omer och hans bror gjorde färden på 24 timmar, 1 timme snabbare än rekordet.

Omers berömmelse utanför Canada började först 1984 då han blev övertalad att delta i Wooden Canoe Heritage Associations årliga möte. Två år senare var Omer tillbaka. Vid båda tillfällena förtrollade han sin publik med sin paddling. Många trodde inte det var möjligt att paddla på det sättet som Omer gjorde.

Omers paddelteknik utvecklades när han var en ung guide. Efter att ha paddlat ut turister långt in i Vildmarken paddlade guiden ofta tillbaka för att hämta mer utrustning. "alla de gamla paddlade då sittande längst bak i kanoten med en tyngd i fören. På en del ställen kunde man inte hitta lämpliga stenar, så jag satte mig helt enkelt i mitten på kanoten och lutade kanoten på ena sidan. Ingen annan gjorde så, vilket gjorde att jag var tvungen att smyga med min teknik. Hade de äldre guiderna sett detta hade man fått en paddel i huvudet"

Omer Stringer gick ur tiden 1988, 76 år gammal

"Canoes don´t tip. People just fall out of them!"